Jag har funderat länge på om jag ska skriva det här inlägget, för det är högst privata tankar och känslor jag vill lufta, men efter att ha pratat med vänner och bekanta så har jag tänkt till. Det blir ett inlägg… Det är tydligen fler som har det som vi just nu. Vi är många som går och tänker samma tankar år efter år…. Jag ääääälskar julen och ser alltid fram emot den. Inte i år. I år har allt med jul förvandlats till någon slags vildsint Norénpjäs. Mycket förenklat så är det det här som hänt:

Jag och min man har ett fast schema som vi kört efter ända sen vi träffades. Ena året här, andra året där. Det brukar fungera bra men är rätt så körigt för oss två med allt resande. Det här schemat sattes upp av några familjemedlemmar och vi har bara fått rätta oss efter det. Vi har rättat oss efter schemat för att vi (dumt nog) inte orkat hantera gråtande familjemedlemmar som är duktiga på att ge oss ordentligt med dåligt samvete för att man inte sitter på en specifik plats varje år och käkar den där julskinkan.

I år har allt helt plötsligt har allt kastats omkull. Det är helt nya premisser som gäller. Premisser som vi inte alls känner att vi vill ställa upp på. Värdparet har meddelat att de ska fira jul hos andra. De kommer hem på kvällen och då “kan ju vi dyka upp”… Både jag och min man blev helt förstummade. Gör man så? Vi båda känner att vi inte vill sitta och vänta fram till kvällningen utan försökte säga, vänligt men bestämt, att det väl trevligt om ni firar där, men vi firar på egen hand. Men helt plötsligt, till min förvåning, så går inte värdparet med på det. Vi ska vänta. Vi ska snällt vänta. Just nu så känns julen som om man gått direkt i fängelse utan att passera gå…

Egentligen så handlar inte det här inlägget om mig och mitt julfirande utan om varför ska det vara så svårt?! Jag är mer än vuxen och känner mig fortfarande fången i förväntningar och måsten. Hur tar man sig ur föräldrar- och släktfällan? Jag vill fira min egen jul! Jag vill inte fira jul efter ett schema! Jag vill fira med dem jag vill! Jag vill ha mina egna traditioner, jag vill själv bestämma…

När jag pratat med mina vänner så inser jag alltså att jag är inte ensam, vi är många som går direkt i fängelse utan att passera gå. Är det inte dags att vi bryter ur oss bojorna och sätter upp våra egna premisser runt jul?! Men nu har jag en fråga, du som lyckats med det här; hur bryter man sig loss utan att göra sig ovän, hur bryter man sig loss på ett bra sätt?!

Vi håller, så sakta på att ta oss ur “fängelset”, men jag misstänker – och känner – att det kommer att bli ohyggligt jobbigt och det kommer att fällas många tårar… Jag och min man vill verkligen inte ha det så, det enda vi vill är att ha en fin dag med julmat, lyssna på skön julmusik, titta på granen och må gott. Vi vill inte ha en dag fylld med ångest…

Suck.