I måndags berättade jag att jag vill sätta av mer tid för att utveckla mitt fotograferande. Efter lite funderande har jag beslutat mig för att starta upp ett litet projekt som kommer att gå under arbetsnamnet 52 saker. Projektet består av att en gång i veckan publicera 1 sak eller företeelse som jag bara inte kan leva utan.
Förutom att pressa mig själv till att producera nya bilder, blir det en utmaning att se över mina prylar och sånt som jag dagligen gör. Lägenheten är exempelvis fylld av saker – men har jag verkligen 52 saker som jag inte kan leva utan? Förhoppningsvis kan projektet leda till att jag omvärderar mina prylar och rensar ut sånt som jag verkligen inte vill ha eller behöver. Ett nytt år förtjänar en ny start!
Tillsammans med bilden ska tre frågor besvaras; 1. Historia 2. Funktion 3. Varför?
Jag inleder med det absolut viktigaste i mitt liv – min man.
HISTORIA
Under mina år som singel hängde jag och mina vänninor jämt på Kvarnen. En oktoberkväll så stod han där plötsligt, han som jag letat efter. Redan efter vårt andra möte var vi i princip oskiljaktiga och vi flyttade ihop efter några månader. Sommaren därpå gifte vi oss!
FUNKTION
Det är svårt att försöka formulera ordet funktion på en människa, men jag kan väl säga att det är han som ger mig mat, omsorg och kärlek. Han är dessutom alltid en god samtalspartner som inte ryggar för att prata om allt som berör.
VARFÖR?
Jag har aldrig behövt tänka på varför jag älskar någon, kärlek för mig bara är! Tillsammans med min man känner jag mig som allra tryggast. Alltid innerligt älskad. Och behövd.
Smart ide! Och skönt att du vill ha mannen kvar 😉 kram Mia
Å vilken härlig utmaning att följa!
Då har vi en likadan…
Samma historia, annat place, samma funktion och samma orsak.
Vad vi är tursamma!
kram elsamarianne
Behåll den mannen!! Ska bli spännande att följa projektet.
Kram Anita
Ja, vad vore man utan alla sina projekt så här i början på året 🙂 Heja!
Tänk om vi har setts på Kvarnen då- högst troligt;) Vilket underbart projekt, fint att hitta kärleken!!! Kram Johanna
Underbart! Precis så som det ska vara! Jag kan heller inte svara på varför, kärlek bara ÄR! Man blir bästa kompisar, växer samman och kan onte vara utan varandra. Ljuvlig bild du tagit också, full av känsla. KRAM!
Mia: Honom säljer jag inte för allt smör i hela världen 🙂
EM: Mmm, vi kan verkligen skatta oss lyckliga!
Anita: Tack – tänkte att det nog är gott att vara offentlig med sina planer, annars är ju risken stor att de inte blir av!
Weronica: Såg att du också gått i samma tankar – ska bli jättespännande att få följa dina bilder!
Johanna: Du, det är nog inte omöjligt, den där berusade tjejen i hörnet var nog jag 😉
Fina: Åh, tack rara du, puss!