En sak som jag älskar med Stockholm är att om man sätter sig i en bil och åker, typ två mil, så är man ute på landet. Skog, jordbruksmarker, röda hus med vita knutar, allt varvat huller om buller och summan blir bara så fantastiskt vackert! För några helger sen hade vi en superskön dag med några vänner som lämnat stan. Att få gå i en tyst mosskog, mötas av en liten ”korv” som viftar på svansen så fort han får syn på en och att få äta årets första nygrillat – japp, det är livet på en pinne det!
Ser härligt ut!
Livet på landet kan vara som en bal på slottet. Helt underbart. Men också ett väldans slit. Beroende på hur och var man bor förstås. All snö, allt gräs och all ved som kan göra en vilja ge upp och hyra lägenhet. Men så vips så kommer den där härliga känslan, eller doften av regn eller kossor, och så är det bal igen…;)
Synd att du inte kan komma på Loppisen. Ska jag lägga kofferten i ett kuvert och skicka? hihi
kram EM
Helen: Det var det verkligen!
EM: Du kan helt klart skicka kofferten 😉 Jo, du har nog så rätt när det gäller allt slit med gård, men jag längtar verkligen att nån gång få sälla mig till gänget som "bor och lever lite närmre och bättre" än oss som lever i lägenhet!