Just nu pågår en intensiv debatt i bloggosfären om saker vi inte vågar vara ärlig om. Ska vi visa upp vår vardag som den är i våra bloggar – är det rätt eller fel att visa upp en så kallad polerad yta? En otroligt intressant debatt som tvingat mig att tänka till och ta ställning.
MIN bild/inställning är glasklar, jag vill generellt inte ha “diskbänksrealism eller total ärlighet i bildform”. Text är en annan sak, men när det gäller bild vill jag ha skönhet och estetik. Jag lever min vardag med smutstvätt, dammråttor och äcklig disk, precis som alla andra – men jag vill inte se det när jag kopplar av en stund och surfar runt.
Den inställningen kanske är förljugen men jag vill få inspiration, drömma mig bort, se andra världar, kalla det vad du vill – men jag tror många av oss håller med mig; Vardagen har vi nog av med oss själva!
Debatten har fått mig att fundera på varför jag inte vill visa upp mig, eller mitt hem i “ärlighetens namn” och det här har jag kommit fram till:
- Jag tycker det är totalt ointressant med disk, smutstvätt och fula inredningsdetaljer.
- Jag skulle aldrig bjuda hem någon om det var drivor med skit i hörnen, så varför skulle jag bjuda hem er bloggläsare till detsamma?
- När jag funderar på varför jag inte är bekväm med att visa upp mitt hem med alla dess skavanker så är mitt svar enkelt: Jag vill visa mina gäster respekt och bjuda dem på en sån trevlig stund som möjligt när jag bjuder hem dem. Strunt samma att inte listerna sitter uppe, det överlever jag, men det ska vara undanplockat och städat – annars blir jag sjukt (SJUKT) stressad. Av respekt. Varför ska du behöva se mina smutsiga matlådor och dammråttor? Du har ju samma elände själv hemma?
- Klart att mitt hem har detaljer som jag HATAR och helst inte vill visa upp på grund av att jag hatar dem. Men jag ser inte varför jag ska visa upp dem på bloggen, bara för att vara “ärlig”? Vill vi verkligen ha ärlighet???
- Saker jag ALDRIG skulle visa upp på bloggen är min grå, grå, grå vardag och mina känslor. Visst, de kryper in, men om jag verkligen skulle tro på total ärlighet skulle den här bloggen vara så arg, så arg och så svart emellanåt att ingen skulle orka läsa den. Bloggen är en avkoppling för mig, ett sätt att stressa av. Det här är mitt forum för vackra och trevliga saker – ytliga saker, javisst, men ytliga saker som JAG behöver för att orka med. Jag skulle heller aldrig lämna ut min familj eller mina nära vänner. Internet är ett forum för elaka troll och jag vill skydda de jag älskar med allt jag kan! De som vill och vågar lämna ut sina barn och kära, det är helt okej, men för mig är det inget som helst val. Jag är inte redo att betala det pris som många bloggare får betala för sin öppenhet…
När det kommer till det så kallade estetiska är jag glasklar; Jag vill ha glamour! Men när det gäller frågan om hur “ärliga” vi ska vara på våra bloggar så säger jag att det är upp till var och en. Det är upp till vad vi har för utgångspunkt – vad vi vill, vad vi vill säga med våra bloggar.
En annan bloggare som funderat kring detta är Frida, och jag ser ingen som helst anledning till att hon ska visa upp sin smutstvätt och sunkiga mysbyxor. Hennes blogg är hennes varumärke och skyltfönster till det hon kan, det hon gör. Jag har mycket svårt att tro att hon skulle få kunder genom att visa upp en så kallad “totalt ärlig tillvaro”. Hennes potentiella kunder, och vi bloggläsare, vill helt enkelt inte ha diskbänksrealism.
Men som sagt, det är upp till alla och en var hur man ställer sig till det här, vackert, polerat och tillrättalagt eller kristallklar ärlighet och diskbänksrealism. Jag tror på fullt allvar att jag, och även ni, förstår konceptet med bildflödena man ser på nätet; det är fejk till mångt och mycket. Vi förstår det. Och det är okej! För jag tror helt klart att vi vill/kräver glamour och vackra bilder för att överleva tuffa och tråkiga veckodagar!
Så här ser jag det. Vad tycker du? Och bara för att utmana mig själv har jag knäppt lite bilder på min, idag inte allt för stökiga lägenhet, och min fråga till dig – är det det här du vill se?
01. Smutsiga glas som väntar på diskmaskinen och en ihopknölad Willyspåse + fläckad skärbräda.
02. Äckliga matlådor och en smörindränkt gaffel…
03. Skål med fettfläckar och ostkrokssmulor.
04. Hörn i hallen med garderober utan dörrar och persienner som väntar på att få komma upp…
05. Obäddad säng.
06. Skitfula garderobsdörrar på hög i sovrummet. När kommer de ner i källaren? HATAR reliefen…
07. Skräphörnan i hallen, reklam och en kvarglömd sovsäck.
08. Smutsig tekokare och en stacke kvarglömt bröd…
09. Pappersinsamling och köksgolvet från helvetet. HATAR PLASTGOLV!
Även eminenta Emma har funderat runt det här… Lämna gärna en kommentar om det här – jag är såå nyfiken på hur just du tänker gällande det här ämnet!
Stort tack för alla kommentarer – det här inlägget är faktiskt mitt första “debattinlägg” under mina 6 år som bloggare och det var faktiskt riktigt roligt att kliva ur “bekvämlighetszonen” och tycka till lite! Jag blir dessutom glatt överraskad när jag ser att det här inlägget, i skrivandets stund, har haft över 1000 unika sidvisningar, vilket är enormt mycket för vår lilla blogg.
Oavsett vad man kommer fram till så är det upp till var och en av oss; vad vi vill dela och inte. För mig, och många andra var det nog nyttigt och välkommet att tänka till lite över varför vi visar upp det vi gör och varför vi faktiskt inte delar med oss av vissa andra saker… Det är nog inte så dumt att stanna upp och reflektera lite över vad vi faktiskt håller på med!
P.s Även bloggen Helt enkelt hos mig har gjort ett inägg på temat – mycket läsvärt!
Alltså, all "verklighet" är ju filtrerad genom den som förmedlar den. Det finns ju aldrig något direktraster till "hur det egentligen är" utan på något sätt konstruerar vi alltid det som vi förmedlar i text och bild. Jag tror att det nästintill är omöjligt att köra "uncut" om man är medveten om form och bild. Man har alltid sitt estetiska öga med sig. Alltid. Det blir lätt stylad diskbänksrealism hur man än vrider och vänder sig. Sedan beror det så mycket på fotografen. Om du är en skicklig fotograf kan vad som helst bli vackert i rätt ljus och redigering och bildvinkel. En intressant bild är alltid en intressant bild oavsett motiv egentligen. Ett mycket intressant ämne som jag går runt och klurar på mycket nu när det diskuteras på många håll. Jag hoppas på en vidare diskussion. Nu grill 🙂 //W
Jag vill också ha glamour. Kollade precis på din/er Pinterest och insåg att jag vill se härliga hem, annorlunda hem och få inspiration och drömma. Det är sånt du/ni har! Men jag vill inte se det där trista vardagsskräpet, för det är det jag lever med ändå.
Visar upp det som jag vill visa. Känner att jag balanserar på slak lina med att lämna ut detaljer om oss, men det är mycket väl genomtänkt (tror jag i alla fall….;-)
Känns lite så där med att lämna ut adress o vägbeskrivning inför min Loppis men det är strunt samma. Jag står för det jag visar och skriver. Just nu gäller det att bli av med så mycket som möjligt i ladorna. För så mycket som möjligt, ärligt talat. För ingen har väl loppis hemma bara för kul?
Så, nu ska vi ta en kopp kaffe och nybakade muffins utan klet (slut på florsockret, suck…) och så ska jag nog röja på övervåningen lite efteråt (om jag inte fastnar här vid datorn….)
kram EM
åh, jag håller med i varje ord du skriver! så nedrans bra formulerat!!
(själv är jag urkass på att plita ner ord, därav så få av dem på min blogg och mer bilder 😉
Jag vill bli inspirerad av andras hem.. hitta ideer och ett driv att göra det fint hemma hos mig själv.. Med det får bilderna gärna vara stylade om det behövs, så länge det ser fint ut och lockar mig.
Jag är inte speciellt intresserad av att se andras vardag och röra, för den ser jag här hemma hos mig själv.
Och att man är oärlig, det tycker jag inte; Jag förstår, och det tror jag att de flesta andra också gör, att utanför kameralinser finns en och annan dammråtta, disk eller tvätt..
Precis som du, så vill jag också ha lite glamour och inspiration när det kommer till det estetiska. Men självfallet är det upp till var och en, och precis som det finns stylade bilder där ute, så finns det också bilder från vardagen, om det är det man vill ha.
ha en fin ledig dag.
Weronica; så rätt så.. Är man estetiskt lagd så är det näst intill omöjligt att inte tänka komposition och styling när man fotar..
Weronica: Jag håller till fullt och fast med dig!!! Eftersom ämnet handlar om "ärlighet" så vill jag gärna förtydliga att jag; i "ärlighetens namn" visat upp bilder idag som jag i normala fall inte skulle visa upp – MEN alla bilder som jag visar idag har jag photoshoppat – jag har modifierat ljus och skärpa.
Jag håller verkligen med dig om att en skicklig fotograf kan förmedla skönhet där "den inte finns"… Jag är personligen inte, i nuläget, så kunnig, att jag kan köra "Dogma style" än. Fast ärligt talat så vet jag inte om jag ens vill förmedla det!
MEN jag håller med dig – det här är något vi måste fundra på!
EM: Eller hur – så tror jag med!
Det är alltid en balansgång på vad – och hur man vill visa – men jag tror att du/ni har kommit fram till hur mycket ni vill avslöja – Jag hoppas att ni får sälja allt ni vill bli av med nu under loppishelgen!! Och sen kan vi frossa loss på en massa drömgodis!
Lycka till nu!
Jag har egentligen inget att tillägga. Tycker du sa det så bra!
Hälsningar från Madrid
Vilket skönt inlägg, och som jag är överens med det du skriver, det är just därför jag inte vill se all skit när jag har en lugn stund och surfar runt- när man själv har det framför sig annars;) Jag kan ibland känna att det vore kul att få se vissa hem, som alltid ser så där perfekta ut innan de fotas, det ligger oftast mycket jobb för dem att få till den där bilden, och innan man tänker efter kan man känna att hur gör de för att ha det så där jämt, men så i nästa andetag tänker jag att oj så mycket jobb det ligger bakom den där bilden;) Kram på dig!
Hej hej!
Jag känner att det kanske har misstolkats lite här, för jag tror ingen vill avstå från de vackra, stylade bilderna. Det är ju dem som alla vill ha, för att drömma sig bort och dregla lite. 🙂 Och hela min blogg bygger ju just på det, vackra bilder från fantastiska hem, så jag har absolut inga planer på att sluta visa dem. Däremot så kan jag ibland bli lite trött på det perfekta, och känna att det ligger lite väl långt ifrån min egen verklighet. Även om alla vet att det som syns på bloggarna inte är vardagsverkligheten med allt sunk som ingår där så kan det ibland vara bra att påminna sig om det. Annars hamnar åtminstone jag lätt i att jämföra och tycka att mitt eget hem/liv inte är tillräckligt bra/fint/snyggt/spännande/glamoröst. Därför valde jag just den lösningen som jag gjorde, la en liten ruta med "verklighetsbilder" i kanten av bloggen. De tar inte över helhetsintrycket, och man måste inte se dem om man inte vill, men om man är nyfiken på hur min vardag ser ut så kan man klicka för att se bilderna större. Jag skulle absolut inte vilja göra, eller läsa, en hel blogg med bara vardagsbilder. Sådant har jag nog av i verkligheten. Men jag tycker det är hemskt roligt att få se lite "behind the scenes"-bilder ibland, på högen med leksaker som ligger bakom fotografen när h*n plåtar barnrum tex, och samtidigt få se den färdiga, stylade bilden.
Hehe fast jag måste säga att bilden på din obäddade säng är underbar! Ett av mina favoritfoton är nämligen just på vår obäddade säng, M har tagit det. En obäddad säng ser så lugn ut. Men sen räcker det, smutsig disk och fula garderbosdörrar är väl ingen hit även om jag med stort nöje bläddrade igenom dina bilder. Men det var ju för att det var det hela inlägget handlade om! Håller med, speciellt om det det där med att vara för personlig. Jag är livrädd för att det ska bli för privat. Det är fin balans mellan, privat, personligt och publikt. Det publika är ju lätt, men det är ju de andra två nivåerna som gärna vill kika fram ibland. Och då får man hejda sig. Det var ltie sådana tankar som gjorde att jag bytte bloggadress och bara lät några få veta. Jag vill gärna dela med mig lite mer, men inte till alla. Jag klarar inte heller av det. Vill inte bli nergjord på internet. Massor med kramar till dig för att du är en så klok, stolt och cool kvinna!
Håller absolut med dig! Jag är inte pigg på att visa upp mitt ostädade opiffade hem, det är liksom illa nog att jag måste stå ut med det själv.. 😉 Inte bloggar jag för att visa upp det heller, tror knappast det ger nån inspiration..
kram Mia
Stort tack till alla kommentarer – jag är verkligen jätteglad över att ni tog er tid att skriva ner era tankar på ämnet! Så intressant och tankeväckande fråga det här känner jag!
Bra debatt! Jag använder mitt läsande av bloggar som en inspirationskälla både privat och i mitt yrke och då är det det putsade estestiska som tilltalar mig. Men. Jag kan ju tycka att det finns plats för lite vardagsrealism insprängt i det vackra. Jag antog utmaningen i höstas att visa upp ett fult rum av mitt hem (jag har många fula hörn i mitt hem): http://signed-by-me.blogspot.se/2011/11/naked-truth-utmaningen.html#comment-form
Nu fick jag blodad tand att bjuda på mer oputsad vardag under ämnesrubriken The Naked Truth.